Innan hon ens fått i sig frukost lämnar projektledaren Moa Paulin den solcellsförsedda byggboden där hon satt på sig skyddsskor, hämtat hjälm och varselväst. Dags att inspektera själva bygget, denna torsdag i september månad. Ett klimatsmart bygge av ett hyreshus i biobaserade material, möjliggjort av att människor sparar i ETC Bygg, mot en avkastning.

Millimeterprecision

Trots den tidiga timmen är arbetet redan igång. Byggkranen, 45 meter hög, är i rörelse med att lyfta de 12 meter höga elementen till stommen av korslimmat trä, på plats. Sakta förflyttas de vertikalt från uppläggningsplatsen, vänds till horisontellt läge och sänks ner för att tas emot av byggnadsarbetare som ser till att varje moment hamnar rätt, på millimetern.
– En millimeters förskjutning kan låta lite, men fortsätter en felaktig vinkel uppåt på ett höghus kan det bli riktigt fel, det får inte ske, förklarar hon.

Moa Paulin hälsar på platschefen Rimas Tarvydas, som berättar att planen är att montera detta och ytterligare sex element till husets bärande stomme under dagen.
– Ligger leveranserna i fas?
– Ja, vi får nya leveranser via tåg onsdag, torsdag och fredag i nästa vecka, svarar Rimas.
Han berättar att utsågningarna som syns tydligt i de olika delarna av stommen är till sådant som lägenheternas ytterdörrar, el- och vattenledningar:
– Vi måste vara väldigt noggranna. Som platschef kontrollerar jag varje element mot ritningen och kontrollerar både en och två gånger att inget element placeras på fel ställe eller vänds åt fel håll.
När ett element är på plats säkras det med stemp, en slags snedställda, långa metallstolpar som monteras för att stabilisera dem, i väntan på att balkar, infästningar och bjälklag skruvas fast. Men redan i den här fasen borras och skruvas det en hel del.
– Det är ett hårt arbete att borra, konstaterar Rimas Tarvydas.

Alla dessa stora väggar som reses just nu ska förankras i bottenplattan som väger 910 000 kilo, detta så att huset som är relativt lätt inte blåser bort. Rimas förklarar att i och med att huset byggs i lätta, organiska material så är den största risken att det lyfts upp i en storm eller välter. Därför måste det sitta ordentligt fast i grunden.
Detta sker med hjälp av ”svärd” som sticker upp från grunden och in i en slida mitt i träväggarna som ställs ovanpå. Dessa förankras sedan med så kallade dymlingar som sticks tvärs igenom både trävägg och svärd. Hålen för dessa dymlingar, som är flera tusen stycken, borras på plats genom trävägg och svärd.
– För att det ska gå enklare borrar vi först med fem millimeters borr och ökar sedan till 7 millimeter för att till sist borra i dymlingen som har en egen borrspets och är ett konstruktionsstål med dimension 7,5 millimeter.
I och med att väggens tjocklek är mer än 200 millimeter och svärdet sitter mitt i, så räcker inte längden på vanliga borr, utan Rimas behöver köpa längre borr som är dyrare.
– Kvaliteten och hur många hål varje borrstål klarar bli såklart en viktig faktor.

Ungefär en och en halv vecka till kommer arbetet med stommens undre del, de bärande elementen för källare, bottenplan och två boendeplan, att fortgå. Att bygga hela stommen beräknas ta cirka 13 veckor.

Vattenledningen inspekteras

Moa Paulin rör sig vidare till en annan del av byggarbetsplatsen där en VVS-are är i färd med att koppla in vattenledningen till huset.
– Blir du klar innan klockan 14, för då kommer vattenleverantören VA-SYD på en första inspektion? frågar Moa och får svaret, att det inte kommer att vara något problem.
Höghuset med väggar av trä och halm kommer att förses med ett sprinklersystem och därför har vattenledningen en särskilt grov dimension för att ge sprinklersystemet tillräckligt mycket vatten om det någon gång skulle behöva användas.

Under drygt ett år har Moa Paulin, i grunden arkitekt, arbetat som en av två projektledare för höghusbygget i Malmö. Samtidigt arbetar hon med flera andra av ETC Byggs kommande projekt. Ingen dag är den andra lik. Men en röd tråd är planering, granskning och samordning. Varje leverans måste beställas i tid och anlända på rätt dag för att flödet i bygget inte ska stoppas upp.
– Jag ligger på för att saker ska bli färdiga från vår sida. Då är jag hela tiden beroende av att människor gör det vi kommit överens om, i tid. Ändras något får det konsekvenser för andra leverantörer och hantverkare, så det är något av ett ständigt pusslande.

Jag får hela tiden sätta mig in i nya saker för att få koll på helheten. Jag gillar det!

Men att lösa problem som uppstår är samtidigt något av det roligaste med att vara projektledare, om du frågar Moa Paulin.
– Jag får hela tiden sätta mig in i nya saker för att få koll på helheten. Jag gillar det!
Centralt för arbetet är att upprätthålla säkerhetsföreskrifter och allt är lika viktigt, från att inspektera kranen varje dag till att använda rätt skyddsutrustning i varje moment.
Dessutom understryker Moa Paulin att stämningen på ett bygge spelar roll för att samarbeta bra mot ett gemensamt mål.
– Jag har ju haft andra jobb i branschen tidigare och har uppfattningen att det inte är särskilt svårt att påverka stämning om man bara anstränger sig lite. Ser till att lära sig varandras namn, även om vi är ganska många, och kolla läget.

En rad detaljer justeras

En punkt på Moa Paulins långa att-göra-lista för dagen är att få återkoppling från bygget på grannfastigheten – som jobbar med en lite lägre kran. Riskbedömningen har visat att om ETC Bygg ska använda full svängradie på sin kran måste de först stå i kontakt med bygget på fastigheten intill.
Telefonen ringer och det är leverantören av ställningar som hör av sig om att han kommer förbi senare under dagen.
Moa Paulin får i sig en snabb frukost och tar itu med de många mejl hon har att hantera.

En stund senare har det blivit dags för ett digitalt veckomöte mellan Moa, platschefen, byggchefen, inköparen och den andra projektledaren. Det är schemalagt till att hålla på i två timmar, men visar sig ta tre.
– Trots alla förberedelser är det många detaljer som löpande behöver justeras, konstaterar Moa.
Under dagens möte behövde gruppen till exempel jämföra studier av hur en träfasad åldras beroende på olika typer av brandskyddsimpregnering. De ifrågasätter vissa mätningar som ser bra ut i förhållande till koldioxidavtryck, men inbegriper testet verkligen alla aspekter? De jämför priser på olika material, diskuterar fönster, fasadritningar och solceller på balkongerna.
– Balkongerna ligger i syd och öst, och kommer att ha balkongräcken med solceller. Men ska gaveln på västsidans balkonger som vetter åt norr ha solceller eller inte? Det är inte helt tydligt på ritningen, så jag behöver ringa arkitekten och reda ut det, säger Moa.
Rimas konstaterar att konstruktören ännu inte levererat alla detaljritningar för infästningar i bygget och att han behöver ligga på. Dessutom behöver beslut fattas om hur fönstren ska drevas. Efter en diskussion om olika materials för- och nackdelar landar gruppen i att lindrev verkar bäst, men att det behöver undersökas ett varv till innan inköpet görs.

Diverse småsaker hela tiden

Mötet gick bra, men Moa Paulin känner en viss frustration över att gruppen fastande i några detaljer. Hon hade även velat hinna gå igenom tidsplaneringen framåt.

I alla led försöker vi undersöka och utveckla. Vi går in i detaljer, ifrågasätter rådande normer.

Matlådan vänds över på en tallrik och värms i mikrovågsugnen. Det blir en snabb lunch, för snart kommer VA-SYD:s VA-ingenjör. Vattenröret ligger fortfarande öppet, nersänkt i ett flera meter djupt hål. Innan hålet fylls måste VA-SYD säkerställa att alla infästningar är säkra och inget vatten läcker någonstans. Det görs genom att koppla på vatten och kontrollera att trycket är jämnt över tid. Därför måste de komma tillbaka för uppföljning nästkommande dag.
Medan inspektören och rörmokaren jobbar tillsammans passar Moa på att bära undan en bit vattenrör som blivit över, till lagerplatsen.
– Jag försöker hela tiden hjälpa till med diverse småsaker, för att avlasta platschefen.

När arbetsdagen lider mot sitt slut ser Moa Paulin fram emot att komma hem till familjen och barnen. Det brukar gå rätt bra att koppla bort jobbet.
– Jag har en strategi att hela tiden ha listor och lappar, så att jag har koll på vad som ska göras när, och kan bocka av det som gjorts. Det gör att jag – för det mesta – kan släppa jobbtankarna.
Hon sätter ord på varför det här jobbet känns meningsfullt:
– I alla led försöker vi undersöka och utveckla. Vi går in i detaljer, ifrågasätter rådande normer. Kan det vara på ett annat sätt? Vi nöjer oss inte med det första svaret, vi undersöker vidare.