Det har redan hunnit gå några månader sedan de första hyresgästerna flyttade in i våra nya klimatpositiva hus i Västerås. Många med oss är förstås nyfikna på att höra om de hunnit bo in sig och hur väl deras nya boende uppfyller förväntningarna. Därför pratade vi med Ann, Erica, Jonna, Dennis och Josefin, som är nyinflyttade i husen Hoppet och Växa.

Ann Löfqvist hade följt byggnationen av husen i Västerås lite ”lågintensivt” ända sedan konceptet presenterades. Hon gillade ETC:s tankar om att ut­mana byggbranschen och visa att det faktiskt går att bygga både klimatsmarta och prisvärda hyresrätter.

– I vintras promenerade jag längs vattnet här i Västerås och såg att husen började ta form. Jag blev alldeles tagen och tänkte att här vill jag bo. När jag sedan fick möjlighet att flytta hit var det som att min vision blev till verklighet.

Älskar den stora balkongen

Ann har en trea på andra våningen i Växa tillsam­mans med barnen Juni och Emmi som bor växelvis med henne. Efter att ha bott in sig i lägenheten uppskattar hon de rena träväggarna som skapar en varm och mysig atmosfär. Hennes farhåga att lägenheten skulle vara lyhörd visade sig snabbt vara obefogad. Den är i stället förvånansvärt tyst, ventila tionen i det närmaste ljudlös och det enda som hörs är ett lågt surr från kylskåpet. Ann lyfter fram några av lägenhetens fina och genomtänkta detaljer, som att fönsternischerna är aningen utställda vilket visu­ellt bidrar till att göra fönstren större och rummen ljusare.

– Min lägenhet är fantastisk och jag bara älskar den stora balkongen. Till nästa år vill jag kunna njuta av egenodlad tomat, gurka, zucchini och sallad. Sedan har jag en idé om att få tag på en stor odlingslåda och försöka mig på vindruvor. Tanken är ju att balkong­ odlingarna ska kunna göra en mindre familj självför­ sörjande på grönsaker.

Utöver de fysiska boendekvaliteterna pratar Ann varmt om de sociala kvaliteterna och den gemen­ skap som redan har börjat växa fram grannarna emellan. Här morsar man i trapphuset, lånar saker av varandra, en lokal hyresgästförening är på gång och trädgårdsgruppen smider spännande planer kring kommande projekt.

– Det är fantastiskt skönt med en hyresvärd som inte bara ser husen som ett sätt att tjäna pengar.

ETC:s fokus ligger i stället på att göra någonting bra för oss som bor här och det samhälle vi är en del av.

• 

• 

• 

Bor i en lyxig träkoja

Tre trappor upp i Växa träffar vi Erica Söderberg som bor i en tvåa tillsammans med sonen Leon. Erica flyttade in i början av juni och var då först på plats i huset. Erica är uppvuxen i Västerås, men lämnade staden som 20­åring och har sedan dess hunnit slå ner sina bopålar på många platser, både i Sverige och utomlands.

– Jag strävar efter att leva så naturligt som möjligt och omger mig helst med naturliga och giftfria material. Att då få bo i ett hus byggt i trä och som faktiskt andas, kittlade tanken. Sedan älskar jag samarbeten i alla dess former. Därför känns det för­stås rätt med ett boende som bygger på kollektiva lösningar och samverkan.

Utöver att bo i huset har Erica en timanställning som portvakt i huset. Det innebär bland annat att hon är behjälplig för nyinflyttade hyresgäster och ser till att allt är i sin ordning i tvättstuga, miljörum och innergård. Dessutom ansvarar hon för cykel­ och bilpoolen tillsammans med Jonna Granberg Schmidt som är portvakt i Hoppet.

– Jag och Jonna fångar även upp frågor som kommer in från de andra hyresgästerna. Tillsam­ mans fungerar vi som en kanal mellan oss som bor här och ETC Bygg.

För Erica, som är inredningsarkitekt i botten, tog det lite tid att förhålla sig till lägenhetens rena träväggar. Till en början tänkte hon måla dem med en pigmenterad lerfärg, men när hon väl flyttat in upplevde hon att obehandlade väggarna skapade ett lugn och var vilsamma att titta på.

– Vi bor i en lyxig träkoja, brukar jag säga till min son som också är väldigt stolt över att få bo här. När vi har gäster är han ivrig att få visa runt i lägenheten. Flytten hit har verkligen varit en energimässig höjning för oss båda.

Här pratar man med varandra

Jonna Granberg Schmidt bor i en tvåa i Hoppet tillsammans med sin dotter som bor växelvis med Jonna och sin pappa, som praktiskt nog också bor i huset. Hon upplever en stor skillnad mellan sitt nuvarande boende och fyran intill E18 som familjen bodde i tidigare. Att lägenheten doftar trä och inte något annat, är annorlunda jämfört med andra nyproducerade lägenheter och den åtta meter långa balkongen ett riktigt lyft. Men den största skillnaden handlar nog ändå om sammanhållningen och gemenskapen mellan grannarna i huset.

– Jamen här pratar vi ju med varandra och jag känner att jag kan gå och ringa på vilken dörr som helst om jag skulle behöva hjälp med någonting. Det bottnar i att alla som bor här har gjort ett väldigt aktivt val. Många har en medvetenhet kring hållbarhet och miljö och tycker det är spännande att bo i den här sortens hus.

Jonna har stor nytta av bilpoolen som hon använder sig av nästan varje vecka. Dels för att åka och handla, dels i rollen som jourhem och kontaktperson för Arboga katthem. Familjen uppskattar även cykelpoolen och Jonna och hennes dotter gör ofta utflykter med lastcykeln.

– Vi är bara i början av en spännande resa och jag hoppas att vi får dela med oss av våra erfarenheter till dem som flyttar in i de hus som nu byggs på andra platser i Sverige. Tanken är ju att de ska slippa göra samma misstag som vi gör.

Har vågat sig på gerillaodling

Högst upp i Hoppet bor Josefin Kjellberg och Dennis Nyström i en luftig etagelägenhet med fyra rum. Efter att ha ställt sig i kön har de följt och dokumenterat byggprocessen genom att fotografera och röra sig i området för att lära känna omgivningarna.

– Det har varit en lång process och vi har verkligen längtat efter att få flytta in. Våra förhopp­ ningar har varit höga och de har infriats med råge. Balkongen är helt otrolig och vi är jättesugna på att få börja odla. I vår tidigare bostadsrätt visste vi knappt vilka som bodde i huset. Här kan vi redan namnen på de flesta och är i full gång med att göra saker tillsammans.

Josefin och Dennis är vana odlare och hade sedan tidigare en odlingslott i området där de satsat både på blommor för pollinerare och en hel del ätbart. I årets skörd ingick bland annat en pumpa på 14 kilo, potatis, morötter, bönor squash, jordgubbar och lite majs.

– Vi har kommit i gång på balkongen också, främst med perenna blommor då det var för sent för frösådd. Dessutom har vi vågat oss på lite gerillaodling i rabatterna på gården där vi satt ner vårlökar så att de tidiga pollinerarna ska ha något att äta.

Både Josefin och Dennis hoppas att de boende i Växa och Hoppet får möjlighet att bidra med sina erfarenheter till ETC:s kommande byggprojekt.

– Det mesta är toppen, men visst finns det sådant som kan bli bättre. Vi saknar till exempel en gemen­ samhetslokal och cykelrummen skulle behöva vara lite större. ETC är nya som hyresvärdar och vi är nya som hyresgäster, men vi upplever att det finns en samarbetsvilja och önskan att lära av varandra.

Text: Katarina Brandt